På gång

Som så ofta med träbåtar finns det alltid saker att göra, och Maria är inget undantag. Innan vi presenterar pågående arbeten tar vi en liten återblick på vad vi har gjort hittills.

Prio ett från det att vi köpte henne var att få henne under segel. Men eftersom ingen av oss hade någon erfarenhet av segling, och speciellt inte gamla gaffelriggade flytetyg, så tog vi beslutet att vänta till 2011 innan vi tog tag i den biten. Vi ville helt enkelt ta det lite lugnt i början och känna in båten. Det fanns dock andra saker att ta tag i så länge, medan vi väntade på 2011:s ankomst. Det första vi gjorde var att fräscha upp alla block - slipa och lacka dem. Därefter försökte vi lista ut vilken storlek vi skulle ha på fallet - dvs det rep som går mellan alla block. Det blev ett syntetiskt rep med ett hampa-liknande utseende.

Därefter ville vi börja montera lite av riggen. Vi fick upp två "enheter" - dels klofallet och dels pikfallet. Klofallet är det som man hissar upp gaffeln med, och pikfallet är det som man vinklar upp gaffeln med. Här fick vi läsa in oss en del på ämnet och i sammanhanget kan vi starkt rekommendera två bra böcker om gaffelriggade farkoster - The Gaff Rig Handbook av John Leather och Hand, Reef and Steer av Tom Cunliffe. De är båda på engelska, men med en god nautisk ordbok kommer man långt. Åter till Maria - till slut fick vi monterat dessa båda fall efter mycket klängande och klättrande. Lite finjustering av dessa fall återstår, men det är bara detaljer. 

Härefter blev det av naturliga skäl dags att ta itu med mastens stabilitet. Det knakade och gungade i masten när vi var ute på sjön, och det hela kändes minst sagt olustigt. Vanten var spända till röstjärnen med undermåligt rep som såg ut att brista närhelst gamle västan tog i att blåsa. Dessutom var de dåligt spända. Vi tog därför beslutet att dels ge vanten ny klädning (den gamla bokstavligen föll av), och dels sätta upp ordentliga vantskruvar mellan vant och röstjärn.

Förstaget var väldigt slakt och hade ingen vantskruv, varvid det ej kunde spännas. Detta är ingen ovanlig lösning, men vi kände att vi gärna ville ha möjligheten att spänna även förstaget med en vantskruv. Så förstaget togs ner från masten, kortades till lämplig längd, fick en ny kaus och ett nytt vajerlås (talurit) och sattes upp igen. Därefter monterades vantskruven på plats mellan förstag och stäv. Och sen behagade det bli vinter...

Under vintermånaderna demonterade vi styrbords reling. Maria hade tydligen slagit ihop med en annan båt och skadat relingen innan vi köpte den. Arbete pågår med att göra en ny.

Här nedan är några saker som vi förhoppningsvis kan ta tag i under den närmaste tiden:

Prio ett är som sagt att få henne segelklar. Vissa av de övriga punkterna kommer att få dröja lite, tex omnåtning av däck, som vi tar när vi får tid. Andra saker, som tjärning, sker ju med jämna intervall.

Arbetet med relingen fortgår alltjämnt, men den är ännu inte klar. Maria skall snart upp på landbacken några dagar för bottenmålning och tjärning av skrovet, samt reparation av avbärarlist.

Fockfallet är nu på plats och vi har äntligen provhissat vårt första segel någonsin - focken!

                               Focken har hissats!

Den 15 april hissades Maria upp och lades i torrdockan (!) på Gotenius varv här i Göteborg. Hela skrovet över vattenlinjen tjärades, och ny bottenfärg målades på under vattenlinjen. Även avbärarlisten på styrbords sida reparerades.

                                    Maria och ett stort mudderverk samsades i torrdockan

                              Nytjärad och nymålad

 

Efter lite provsegling (se under rubriken "Resor") behöver vissa saker fixas till. Ett problem som måste avhjälpas är att vi inte riktigt kan pika gaffeln ordentligt. Pikfallets två fästpunkter i gaffeln ska flyttas en bra bit akteröver misstänker vi. Som läget är nu har vi två ganska stora veck på diagonalen över storseglet när det är hissat. Vi provar oss fram och förhoppningsvis ska problemet vara avhjälpt inom kort. Vad gäller skotpunkterna för focken behövs det ett par block fästa i däcket för att underlätta hanteringen av denna vid segling. Alltså lite småfix för att få seglingen att bli så enkel och effektiv som möjligt. Hoppas även att inom en snar framtid få peket på plats och därmed kunna segla med klyvare. Detta kommer enligt uppgift att stabilisera seglingen och göra Maria mindre logirig.

Seglingen fortskrider! Vi känner oss alltmer varma i kläderna, och vi har fått några riktigt härliga seglatser. Inga långturer än så länge, men de grundläggande momenten går allt smidigare, och till och med ängslan för undanvinden börjar släppa. Dock känner vi oss lite unika i inloppet till Göteborg. Vi verkar vara de enda som gör oss mödan att kryssa ut från staden. De flesta verkar föredra motorgång i alla fall ut till fästningen. Kanske går vår kryssar-entusiasm över ...

Under juli månad planerar vi göra åtminstone en lite längre segling, eventuellt till Väderöarna eller Strömstad, med ett kortare uppehåll i Smögen/Hunnebostrand.

Maria ligger kvar i vattnet under vintern, med förhoppningar om en isfri sådan. Förhoppningsvis hinner vi göra nya sittbänkar och en ny motorhuv. Relingen har ännu inte påbörjats. Den är inte helt lätt att få till. Dock har 3 rejäla ekplankor inköpts på ett rekorderligt sågverk i Henån. Det har blåst rejält några dagar under vintern, men förtöjningarna har hållit.

                                   En av stormarna under vintern. Vattenståndet är 1,5 meter över det normala, och bryggan ligger under vatten

Arbetet med relingen har äntligen påbörjats. Tyvärr är våra snickarkunskaper starkt begränsade, så vi gör väl inte saker i den ordning och med den fart och finess som en båtsnickare skulle göra, men det skall förhoppningsvis bli en reling av det hela ändå. Den består av 3 längre delar och en kortare del längst förut. Det kommer att bli svårt att få de på rätt plats och även att få de att passa med varandra.

                                     Aktersta relingen tillsågad, hyvlad och putsad hjälpligt

Relingen är nu klar och sitter på plats! Det var svårare och tog längre tid än vad vi trott. Att såga till de separata delarna i snickeriet gick ganska kvickt när man väl började. Det svåra var att montera dem på båten. Väl där stämde det inte alls så bra som vi förväntat oss. Vid närmare undersökning verkade den gamla relingen ha lutat åt alla möjliga håll. Detta att göra en snygg reling görs inte i en handvändning! Efter mycket pillande, filande, hyvlande, borrande, böjande och bändande satt den på plats. Limning, ihopskruvning, pluggning och tjärning följde därefter. Visst, den blev inte perfekt. Alls icke. Tittar man från vissa vinklar ser man att linjen inte är perfekt, men för att vara det första båtsnickeriet vi har gett oss på, så är vi mycket nöjda med resultatet.

                           Monterad och grovslipad

                                 Den färdiga relingen, nytjärad. Här syns även några däcksplankor som har bytts ut på grund av röta

Arbetet fortgår nu med byte av rötskadade däcksplankor. Nåten har släppt i princip överallt, med resultat att vatten har runnit ner och blivit stående på diverse ställen. Röta blir naturligtvis resultatet och vi har börjat byta de värsta bitarna. Vi lägger inte för mycket jobb på detta, då däcket troligtvis kommer att bytas inom några år. Dock byter vi ut de värsta bitarna nu och passar samtidigt på att nåta om hela däcket, ett jobb som näppeligen görs över en natt.

                                 Alla nåtrester måste bort från spåren

Nåtningen är avslutad och resultatet blev hyfsat. Tyvärr var nåtspåren på vissa håll nästan obefintliga, varför det blev omöjligt att bottna med lingarn. Vi får se hur det går med den nya nåten. Inga bilder på det nynåtade däcket kan bjudas, ty telefonen fick sig ett ofrivilligt dopp i hamnens slemmiga bräckvatten och gav naturligtvis upp helt och hållet, trots det vattentäta fordralet. Dagens tekniska prylar är ömåtligare än någonsin. Nu är i alla fall Maria tjärad invändigt och utvändigt. Nästa projekt på listan är att skaffa en klyverbom. Vi har kontaktat en person i Härryda som kan det här med master och dylikt, och hoppas på en leverans inom den närmaste månaden. Andra saker som behöver göras är att ge motorn en behövlig översyn. Dieseltanken har plockats ner, rengjorts och satts tillbaka. Olja och diverse filter skall bytas. Ljuddämparen håller på att rosta sönder, och den måste demonteras. Kylvattnet måste utbytas osv osv.

Utöver motorpill behöver gaffelklon kläs med läder, så även den lilla släden på gaffeln. Fästet för klyverbommen var i rötandets tillstånd och nytillverkning pågår. Det värsta är att förrådet av god, tjurig ek börjar tryta.

Runt alla sarger vid lastrummet, sittbrunnen och den lilla överbyggnaden längst fram har lagts en sträng "rackarkitt" - en egenblandad gucka innehållandes tjära och krita. Vi har även försökt trycka in detsamma mellan borden, men det var svårt att lyckas riktigt bra från en ständigt ivägdrivande och svajande flotte. Det får bli en ordentlig genomgång av bordtätningen vid vårrustningen nästa år.

                             Svajig flotte

En ny klyverbom har inhandlats i Härryda hos en rekorderlig mastmakare. Långsamvuxen, tät, fin granstolpe som har blivit tjärad några gånger.

                          Nytjärad klyverbom med den smidda ringen längst fram. Man ser även lite av det nynåtade däcket.

                                  Nytt läder på klo och släde. Infettat med det enda rätta - fårtalg.

Vi hade en gammal ljuddämpare på lager, så vi fräschade upp den och monterade den. Service är gjord och allt verkar funka som det ska. Även lanternor har monterats.
                                    Lanterna modell äldre

Intet är som väntans tider ... Passar i sammanhanget på att citera första raderna ur den gamle galgfågeln Wivallius klockrena dikt "Klage-wijsa, öfver thenna torra och kalla wåhr" som han krafsade ner den tydligen kalla våren 1641, när han slapp ut ur fästningen Kajaneborg efter avtjänat fängelsestraff för diverse skojerier:

2 strömbrytare har kopplats in till lanternorna. En ny sittbänk/förvaringskista har snickrats ihop.

Det var dags för Maria att få en allmän översyn och lite ny bottenfärg. Vi tog upp henne på Hinsholmens marina, där hon stod uppställd två veckor i majvärmen.

Denna gång avmastade vi henne för första gången. Vi valde tidpunkt med omsorg, för att slippa alla fågelholkar, och klockan 24 surrades tampen fast i Marias mast i skenet av 1000-watts lampan. Det var inte utan att vi - när vi så sakteliga började veva - längtade efter Gotenius gigantiska kran som lyfter hela vår gamla båt som om vore den en liten barkbåt med mast och allt. Det var svårt att få båten i precis rätt läge; kom vi lite snett så kilade den fast sig och hela båten började lätta från ytan. Men till slut lossnade masten från mastfoten och efter en förfärlig massa trixande var vi klara. Den låg på land. Sedan var det bara båten kvar.

När man tar upp en båt dyker det alltid upp lite överraskningar. Bland annat upptäckte vi att främre delen av "extrakölen" var röten. Små roliga maskar/minitusenfotingar kilade omkring i det ruttna träet. Vi antog väl att det var den beryktade skeppsmasken. Eller så var det något annat sjömonster. Vi sågade i alla fall bort det dåliga och drog ut en hiskelig spik, som fortfarande var vid ganska god vigör...

                                    Det dåliga träet borttaget

Vi sågade sedan till en ny ekbit, limmade den och drog fast den med några franska träskruvar. Sedan pluggade vi hålen och efter tillhyvling målade vi den när vi bottenmålade det övriga.

Vi försökte täta hela båten så gott det gick. Vi använde mestadels vårt egettillverkade "rackarkitt" - tjära och krita. På vissa ställen använde vi en annan svart gucka.

Det visade sig också att en del enepinnar är i dåligt skick, främst i spanten. Mastfoten är också lite dålig på sina ställen och vissa bottenstockar skulle behöva bytas. Detta var för omfattande reparationer för att hinnas med på dessa två veckor, så vi sköt upp dem på framtiden.

Vi målade också kölsvinet med järnmönja.

                                   Nymålat under durken

Rodret var en annan sak som behövde ses över. Det var väldigt stort glapp där rodret sitter fast i båten, och vi visste att metallkoppen i rodret började bli väldigt nersliten. Vi tillverkade därför en hylsa i syrafast metall som svetsades fast i båten och sedan lade vi i en plasthylsa i rodret där metallen var så sliten. Därefter trädde vi på rodret igen och då satt det som en smäck. Så mycket mer än detta hann vi inte med, men nästa upptagning blir det nog lite mer reparationer.

Någon mastkrage har vi ännu inte lyckats åstadkomma. Vi skulle också behöva byta ut vissa bräder på durken. Och mastkilarna har vi inte fått till sedan vi hade nere masten. Motorn är också lite segstartad så den behöver en liten koll. Nu skall vi bara överleva vintern.